En av Östergötlands vackraste platser är utan tvekan trakten kring Ellen Keys sista hem Strand - vackert beläget vid Ombergs fot, alldeles intill Vättern. Det är ett enkelt och flärdfritt hem, där en nordiskt uppfattad jugend samsas med avancerade tankar om trädgårdskonst i omedelbar närhet till vattnet. I grannskapet finns den otuktade naturen, med slingrande stigar och vackra utsiktsplatser, där man kan få perspektiv på all mänsklig verksamhet.

När man betänker att Key - som var en stor Italienälskare - valde Omberg framför Italien, får platsen ytterligare en dimension. För hennes ideal om ett vackert hem passade Vättern utmärkt som fond och där lät hon uppföra Strand, som stod färdigt 1911.

Key är en av de svenska författare som flitigast översatts till andra språk. Med sina idéer om barnuppfostran och pedagogik låg hon långt före sin tid och vann tidigt internationell ryktbarhet, inte minst via sina många och långa föreläsningsturnéer. Hennes betydelse i Sverige som introduktör av utländsk kultur kan knappast överskattas. Inte minst gäller detta den tyskspråkiga litteraturen - hon var till exempel en av de första i Sverige att skriva om Rainer Maria Rilke, som hon kände personligen.

Hon tog även starka intryck av de äldre tyska klassikerna. I hennes sovrum på Strand finns många av hennes intellektuella förebilder representerade i form av skulpturer och bilder. Sovrummet är den plats där hon samlar och sammanfattar sitt livs tänkande. Över sängen hänger en reproduktion av Arnold Böcklins Das Toteninsel. På sovrummets övriga väggar hänger en mängd författarporträtt: det största föreställer Goethe som ung, bland de övriga finns Carl Jonas Love Almqvist och Sigbjörn Obstfelder.

På en liten hylla har hon placerat teologisk litteratur. Där återfinns Bibeln, Om Kristi efterföljelse av Thomas a Kempis, Spinozas Ethik och Pascals Pensées - ett litet urval av de ungefär 4000 böcker som finns i huset.

I sovrummet står även en byst av Franciskus av Assisi, en kopia av Thorvaldsens Kristus och på byrån en gipsavgjutning av Goethes hand. Hon återkommer ofta till Goethe som en stor förebild och hon kallar honom vid ett tillfälle "en av de största andar mänskligheten ägt".

Textudrag
Key såg som en av sina viktigaste uppgifter att höja den estetiska medvetandenivån i människors vardagsliv. I några uppsatser som samlades i boken Skönhet för alla, lade hon fram sina åsikter i allehanda estetiska frågor som hade med heminredning att göra. Där vill hon visa att man med relativt små medel kan skapa en estetiskt tilltalande hemmiljö, som i förlängningen medverkar till att skapa en bättre människa. Det gedigna och äkta hantverket är att föredra framför all form av industriell masstillverkning. Men urvalsprincipen måste tillämpas med en viss urskillning: hellre en reproduktion av ett gott konstverk än ett billigt oljetryck av dålig kvalité.

Hon hämtade inspiration från Goethe, som hon citerar på ett ställe i Skönhet för alla: "Man borde varje dag se en vacker tavla, höra någon god musik, läsa i en värdefull bok och göra åtminstone en god handling." Kort och gott: där människan trivs och är omgiven av skönhet finns förutsättningarna till mellanmänsklig fördjupning och ett sunt, medvetet och verksamt liv.

Hon visar att det enkla oftast är att föredra framför det tillkrånglade och onödigt exklusiva. En trasmatta på ett renskurat golv kan därför mycket väl vara tillfredsställande ur estetisk synpunkt. Ljuset är viktigt och får inte dagtid stängas ute, utan bör flöda i rummen. Här märks hur Key går emot det överlastat borgerliga inredningsideal som var förhärskande under slutet av 1800-talet. Hon skriver till och med att man riskerar att bli mjältsjuk av alltför mörka tapeter.

Key pläderar även för ett bevarande av skymningsbrasan, som en plats för samtal och berättelser. Hon försummar inte ens den minsta detalj när hon granskar människors vardagsvanor. I ett stycke diskuterar hon vilka motiv man bör tillåta sig på porslin och vaser.
"Varför är en tallrik vacker när dess kant prydes med väl stiliserade blommor, men däremot ful, när den har en dalkulla i bottnen? Emedan det är löjligt att äta på en dalkulla! Varför är det enfärgade blomglaset vackrare än det med blommor målade? Emedan de målade blommorna blanda bort blomglasets mening, som är att anspråkslöst framhäva men ej att tävla med de levande blommorna."

Key skriver om hur den estetiska känsligheten kan skolas och med tiden övas upp, precis som vilken annan färdighet som helst. Hon tar stöd i tankar framförda av den svenske konstteoretikern Carl August Ehrensvärd. I ett stycke låter hon Ehrensvärds ord vara kursiverade medan hennes egna utgör en utläggning av saken.
"Men, undra många, hur skall man kunna veta vad som är flärd eller äkta, vad som är fult eller skönt? Ehrensvärd svarar: Man ser det sköna i den mån, man själv är väl danad och väl uppfostrad. Och denna uppfostran bör gå ut på att finna huvudlagen för den sak, om vilken det är frågan. Har man funnit den, utvecklar man sedan lätt sin förmåga att välja det vackra, eller med ett ord sin smak.

Smak är känslan av naturens allra hemligaste, allra finaste sanningar. Och om vi iakttaga naturen, finna vi att en av dessa dess finaste sanningar är: att den rena naturen verkar på ett enkelt sätt. Den stora smaken blir således den, som väljer det fullkomliga, den friska naturen. Sålunda finner man det sköna, som är det fullkomliga.

Om man tillämpar dessa satser på våra hem, så blir den första regeln den: att vi alltid, för var sak, vi till dem förvärva, böra fråga oss: om den fyller huvudlagens fordringar? Och denna lag är: att var sak ska motsvara det ändamål, för vilket den är till! På en stol skall man kunna sitta bra, vid ett bord skall man lugnt kunna arbeta eller äta, i en säng skall man kunna vila väl."

Det är märkligt hur Key utan alltför många pekpinnar eller irriterande moralism förmår läsaren att nå fram till egna tankar och reflektioner. Har man bara förstått grundsatsen om att det praktiska oftast är det mest estetiskt tilltalande, är man mogen att gå vidare på egen hand. Slutligen är det ändå den egna smaken som måste få råda. Och den egna plånboken.

Utgivna böcker
Skönhet för alla. Studentföreningen Verdandis småskrifter 77. Stockholm 1918
Barnets århundrade
Lifslinjer


Källor
Ambjörnsson, Ronny: Samhällsmodern (Göteborg, 1974)
Bendt, Ingela: Ett hem för själen: Ellen Keys Strand (Stockholm, 2000)
Fogelklou, Emilia: Den allra vanligaste människan (Stockholm, 1931)
Landquist, John: Ellen Key (Stockholm, 1909)
Trolle, Alice: Personliga minnen av Ellen Key (Linköping, 1927)

Magnus Halldin

.................................................................................................
Copyright: Magnus Halldin och Länsbibliotek Östergötland